Min bästa vän 

Nu när han är 5 så är han så lätt att umgås med. Han går runt och städar på eget intiativ och man kan spela sällskapsspel som jag dör för då jag är så jävla tävlingsinriktad. Han är som en homie som är down for whatever. 

När han var yngre kunde jag tycka det var skönt att vara ensam hemma men nu vill jag ha honom hemma hela tiden. Det är nästan lättare att ha honom hemma än inte.



Och så gör han det jag hatar mest – att skrapar bilen, skalar lök, och sätter handlade matvaror på sin plats. 

Annonser

2017

I brist på bilder på sidan så tvingade jag Adrian ta den här . Så B. Men yall know, man är inte här för att bli inspirerad av bilder haha


Älskar att ha barn av den anledning.

Pratade med min Kasia om vårt bästa år i livet. Jag kom fram till att mitt bästa år i livet har fan varit 2017. Jag kan inte ens tänka mig leva utan de personer och erfarenheter som 2017 gett mig. Jag kan seriöst hitta i hela Stockholm efter att ha kört ungdomarna heeeela sommaren. Och haft så sjuka och kluriga jobb som lärt mig så mycket.  För att inte glömma känslan av att köpa sin första bostadsrätt i hemstaden efter att ha blivit kung på aktier. Jag var inte på plats utan fick scanna min underskrift till mäklaren från Stockholm. Mäktigaste känslan.  Det enda jag hade sett var bilder på lägenheten så det var så jävla nice att kliva in i något som såg tusen gånger bättre ut än på bilderna. 


Det bästa är ändå att jag har stängt. Det är stängt för destruktiva tankar. Jag har blivit trygg med det som verkligheten kan erbjuda och nöjer mig med det. Jag vet vad jag verkligen inte vill och vad jag vill. Och jag känner mig rustad inför alla världens framtida känslor. 

Trots upp och nedgångar har hela året varit en blessing. Jag känner sån enorm frihet och tacksamhet. 

Jag har blivit mindre aktiv på sociala medier för att jag inte tycker branschen är lika kul, i synnerhet fett ytlig. Fokuserar på min studier och har hamnat lite i den bubblan. Benim är seriös. 

Perfekt instagramkonto

Lucka nummer 8: ”Instagramkonton jag älskar som ser perfekta ut”

Det där var ju ett ganska konstigt uttalande ” instagtam konto jag älskar som ser perfekta ut”, det betyder indirekt att jag måste älska sånt som ser perfekt ut. Så är det inte för mig. Ni vet alla dessa modekonton med perfekt pixel och ljus och outfit? Jag scrollar förbi dem snaaaaaaaaabbt. Jag tycker alla ser likadana ut! Jag får inte ut ett shit av dem. Visst de är vackra, men de ger mig inget. Ifall jag ser ett par fina byxor i ett perfekt Instagram konto så tänker jag inte ” wow, vad fina byxor hon har, shit”. Utan jag tänker ” wow, var hittar jag dem? ”. Jag bryr ju mig inte om andra ser bra ut eller har fina kläder, det enda jag bryr mig om är att JAG har fina kläder, därför avundas jag inte hennes insta som hon lägger ner hjärta och själ på. Alla bryr sig bara om sina egna konton. 

Ett konto som är perfekt för mig, där jag inte tänker att jag vill vara som hen eller ha hens kläder är min älskade tortelajn 


Fuckt up flöde, fuckt up allt, men man får energi och ett leende. Till och med när hon är tråkig as fuxk. Hon är bara precis som vi alla bara är egentligen. Inget filter. 

Kognitivt nedsatt eller rasist? 

Jag och lillo träffade en väldigt oklar äldre dam på ICA bland kön när vi väntade på att vårt nummer skulle dyka upp vid posthämningen. 

Äldre dam: vad har ni för nummer?

Jag: 15, du då? 🙂 

Äldre dam: ….. (inget svar).

3 min senare. 

Äldre dam: om du har 15 så är det din tur nästa gång.

Jag: japp. Det har du rätt i. Vilket nummer har du själv? 

Äldre dam: ……(svarar inte)

1 minut senare så tittar damen på vår matkasse med bland annat chips i.

Äldre dam: gillar ni chips eller? 

Jag: ja, det är svingott. Gillar du också chips? 

Äldre dam: ….(inget svar).

Lillo till mig: alltså Angelika, jag tror bara inte hon hör vad vi säger.

Jag: klart som fan hon gör. Hon visste ju att jag hade nummer 15 och att ”det var min tur snart”.

Lillo: hahahahhahaha sant

Jag: kolla själv nu.

Jag till damen: Vill du byta lapp eller så du hamnar före i kön? 

Damen: JAAAAAA

Jag: nu hör du va! ;). vilket nummer har du då? 

Damen: 36 

Jag: HAHAHAHAHA nej aldrig. 

Detta är third culture kids största fråga i vardagen – är hen rasist eller bara kogntivt nedsatt?

En ofiltrerad 

”En ofiltrerad bild från idag” lucka 7 från kajsons julkalender. Jag vet…ni ba är du trög eller, du är två dagar efter – det är 9 dec idag.  Jag vet, men bara i förhållande till andra blir min kalender fel.  Annars är jag helt jävla rätt på det. 

Nu ska jag bara ta en bild för jag har knappt bilder på mig själv i mobilen och i synnerhet inga ofiltrerade. 

Tog denna bild först för att checka min hy då jag har mycket finnar på kinderna. Och då insåg jag, mitt läppstift! 


Kan fan inte ta bild utan det! 


Brukar sällan sminka mig men något jag alltid har så fort jag kommer från duschen är läppstift. Jag är besatt. Jag sover med läppstift. Tror den besattheten började i sommras. Vet inte hur jag klarade mig innan…det liksom saknas något annars. 

Innan jag går ut från hemmet har jag alltid tre saker med mig – nycklar, mobil (med kort på), och läppstift. Jag kommer hellre försent för att haffa ett, än att komma utan. 

En hörna ni aldrig sett 

Lucka 5 från kajson julkalender. 

Här har ni en hörna ni aldrig sett bror


Vad i helvete menar byggingenjörer när det gör såhär? Det är 2017 och internet har uppfunnits men rasism finns kvar, och synliga vattenslangar…

Den perfekta middagen. 

Lucka nummer 5: ”Den perfekta middagen enligt mig”

Jag vet inte hur ni tolkar rubriken, men när jag läser det tänker jag direkt på när jag sitter med släkt eller vänner. Det sista jag tänkte på var mat. En perfekt middag för mig handlar om sällskapet och aldrig maten. Ok överdriver, åt KFC häromdan och ville bara hem trots fint sällskap. 

När det kommer till mat så har jag alltid varit ett fan av persisk mat. Jag tvingade pappa alltid laga persisk mat när jag kom hem till honom och gör det än idag. 

Ett misslyckande i livet 

Lucka nummer 4 i Kajson julkalender.

Utifrån eller utifrån normerna rättare sagt, går det att peka ut en rad misslyckanden. Jag har från start haft ett barn utan en kärnfamilj. Jag började göra allt omvänt. Först barn, sen karriär och tillslut universitet. Men jag är nöjd. Jag hade shiden velat göra något annorlunda men avundas alla som gjort på det lättare sättet. Känns så ouppnåeligt för mig. Mest för jag vet att jag aldrig hade kunnat lyckas tänka smart och sen köra utifrån det. Det känns lite som mig också. Alltid följa sin känsla utan att ta hänsyn till omgvingen. Omgivningen tar ju inte hänsyn till mig när de skaffar barn i en relation 😉


Mitt största misslyckande var nog flytten till Stockholm. Dock har jag svårt för att se det som ett misslyckande då jag fått med mig så mycket utav det, både känslomässig och ekonomiskt. Men jag måste ändå säga att det i stort sätt var ett misslyckande som resulterade i ett ”lyckande”.

2. Att färga håret blont. Det blev ett jävla slit på håret som resulterade i att jag fick raka det. Ett stort jävla misslyckande. DET gör jag aldrig om. För jag vill aldrig mer behöva raka av håret. 


Jag har så mycket respekt för mitt hår nu och tar inte ett enda hårstrå förgivet. Jag vågar knappt föna eller platta det. Det enda som får röra  mitt hår i dagsläget är dyrt schampoo, inpackning och balsam. 

Mitt mest udda inlägg i historien 

Jag har blivit en överdrivet tänkande varelse. Tänker så mycket att allt plötsligt känns orimligt. Jag ifrågasätter allt och har svårt för att leva i det normala, att bara göra utan att fråga sig varför. Att bara följa med i strömmen, vakna på morgonen, gå till din sysselsättning och sedan hem och allt vad det innebär. Ibland kan jag bara fastna vid en människa som pratar och tänka ” vem fan är du och varför rör dina läppar sig och vad fan är läppar”. Jag vill bara gå in på Hemköp utan att tänka på logistiken. Vem som satt upp prislapparna vid de gröna äpplerna, vilket märke det är på mackapären  som lapparna skrevs ut och hur samtalet med beställningen såg ut och hur allt klaffar.  Och sen vidare kring logistiken hur de levererar ut dem till alla matbutiker och i så fall till vilka? Hur gick resonemanget där. Så häftigt att alla har så olika jobb. 

Ja ni förstår…


Hela min vardag känns som ett forskningsfält och jag ska alltid tänka kring allt. Jag kan inte bara låta saker vara som de är. Det är jätteirriterande att inte bara leva utan att ifrågasätta varför. Utan att tycka världen är så jävla fet och läskig. 

Allt det här har gjort att jag tillfälligt tappat värde för saker och ting. När någon är arg på mig kan jag inte ta till mig det. Jag ser alla som objekt som sänder energier när deras ilskna energier till tankar får deras läppar att röra sig. Den energin når mig men eftersom jag ser allt så kliniskt har jag svårt för att bry mig. Det är för mig inget annat än en energi i en konstig värld.
Jag vill bara börja leva här och nu. Och att känna. 

Min största fråga är fortfarande, finns jag ens?

Testa detta

Jag tycker att det är så svårt att skriva rubriker. Visst kan man skriva rubrik efter man skrivit färdigt utifrån huvudämnet – ” relationsproblem”. Men rubriker ska ju locka. Relationsproblem kanske inte lockar alla. Men om man skulle ge brödtexten en chans kanske man skulle digga det. Allt beror ju på hur man berör ett ämne. Du kan prata om torkskåp på ett ytters innovativt, roligt och levande sätt utan att för den delen behöva vara intresserad av torkskåp. Med det sagt – lita aldrig på mina rubriker.

Det jag egentligen kom in hit för att påmina er om är hur fett det är att bara tänka. Att inte bli underhållen av skärmar eller annat som ger dig intryck. Typ som när man står i duschen. Då tvingas man umgås med sig själv utan yttre intryck. Och jag tycker det är så jävla fett. För man vet aldrig vad för slutsatser eller vilka ämnen ens hjärna glider in på. Oftast tankar som du aldrig skulle hinna uppmärksamma ifall du höll på med något annat. Typ läsa, mobilen eller tv. 

Ge er mer tid till att bara vara och tänka.

Testa detta.