Så skämmig


Ok. Jag måste vara ärlig. Det var en vän till mig som kom på livets andra mening. Det där med att skämma ut sig. Jag var skitglad och berättade helt hyper att ” jag har kommit på livets mening, det handlar om att gå och och gå” . Varpå min vän la till ”ja..och skämma ut sig”. 

Det enda vi säger till varandra är att värdera hur skämmigt det vi gör är. Typ ”asså Angelika du kan inte ringa henne 8 gånger, så skämmigt”. Och jag tycker alla psykiska grejer hon gör är skämmigt just nu för de senaste veckorna har vi båda varit kaos i huvudet. Vi har båda varit gröt i huvudet på grund av omständigheter i livet. Jag blir alltid psykopat och överanalyserar och flippar ut. Jag drar typ alltid sjuka slutsatser varpå min kompis alltid svarar ” ok Angelika din hjärna är gröt, finns ingen logik i det du precis sa”. Och jag försöker övertala att mina slutsatser stämmer. Sen tillslut får jag flipp och bara:

ingen fattar!!!! Jag vill bara dö!!!

Hon: ok självmord så skämmigt.

Där dog jag. Alltså inte av självmord. Utan skratt. 

Jag vet inte om detta inlägget var för intern. Så skämmigt i så fall. 

Annonser

Unga föräldrar visas på tv

Den säsongen jag var med i sänds varje dag 14.40, på kanal4 från och med idag. 


Waaaow. 2 år sen nu. 

Jag har kommit på livets mening 

Jag har kommit på livets mening och vet hur man kan lösa det också. Livets mening går ut på 2 saker. ❌ 1) det handlar om att bara gå. Det enda du gör är att vandra oavsett om det är i huset eller på väg någonstans ut. Man bara går och går och går. Det andra meningen 2) är att skämma ut sig. Att gå och skämma ut sig. Jag har skämt ut mig sen jag föddes. Bara genom att inte ha filter. Genom att vara psykopat. Jag tänker alltid så skämmig jag är varför gjorde jag så. Så skämmig mage med massa hud och bristningar. Men sen har jag kommit på lösningen till allt och det är att så fort jag får ångest är det bara Fuck ÄLLT. Jag tar min cigg och mitt te och tänker ”och sen då?”. Och SEN? Inget händer. Allt jag får ångest över är bara OCH sen då? Vad händer sen? OCH om jag skämde ut mig? Och ifall jag suger på att höra av mig. De kommer tycka jag är fitta, ja. Och sen då? OCH ifall min bästa tjejkompis inte vill ha med mig att göra, och sen då? Hur Fuck kliar det mig? OCH om jag är nolla, OCH SEN? OCH om jag har urmjölkade bröst, OCH sen då? Alla vill ändå ha mig och även ifall inte, OCH sen då? Och fucking sen då? Hela tiden genom livet bara OCH sen då? Kan inte lägga ut denna lättklädda bild, folk kommer tro jag är slampa. OCH sen då??? ❌Vi gör alltid saker mycket större än vad de behöver vara. Beroende av vad andra tycker när folk bajsar hej vilt på dig. Alla bryr sig bara om sig själva. Vi föds ensamma och vi dör ensamma. Ingen kommer gå och gå och gå bredvid dig genom livets mening som bara handlar om att gå gå gå. Så gå själv. Och gå utan bh. Och gör det ni själva vill för INGEN i er omgivningen givs a fööök över hur bra eller dåligt det går för dig i ditt liv ändå

Sleepover

Jag: jag ska sova här så du vet. Med dig i din säng.  Jag går till din säng. Godnatt bitches.

Sarah: godnatt 

Jag: u all are hoes


Kände mig som en riktig ungdom när jag vaknade upp i kompis säng. Vi alla tre bestämde oss för sova över hos en av tjejernas föräldrar. Så som vi gjorde när vi var små. Det var alltid roligast att sova hos henne för hon hade så fint hus och varma föräldrar. 

Jag: alltså kommer dina föräldrar inte snea oss om vi ska sova hos dig? Yani jag är morsa, Sarah har värsta vuxen bankjobbet på ikano med eget kontor, och du är 25. 

Jo. 

Jag: ok vi sätter datum och återupplivar barndomen. 

Nu stack Sarah till jobbet och vi är kvar här. Jag hade ett förslag om att vi kunde hoppa från balkongen så vi kunde stanna hos henne lite längre istället för att gå med henne tidigt på morgonen.


Sarah: asså…det finns en extranyckel…

Från noll

Jag är hemma i Lund nu och har börjat om från noll. Bor hos mamma igen som för sex år sen. Adrian har förskoleplats från 11 april, och jag söker jobb. Klart som fan att det tär på självkänslan men i varje kris skakas det om inom en och man blir tvungen till att identifiera om sig själv. Vad vill jag? Vem är jag? Det jag vill prioritera först är att hantera min ångest och sen bli min egna bästa vän. For real. Jag har därför sökt hjälp för min borderline. Jag vill kunna hantera alla mina svårigheter som min diagnos medför. För fyra månader sen hade jag redan allt det där.  Drömlägenheten, drömjobbet men dock inte drömvardagen. Inom några år kommer jag även ha drömvardagen. Nu måste jag bara försöka förstå vad som är en drömvardag för mig. Och då behöver jag jobba på mig själv och alla utmaningar jag har som person.


I höst börjar jag plugga för att avsluta min utbildning. Men jag vet att det inte är socionom jag vill vara i slutändan. Bara ha kunskapen som utbildningen medför. Jag hoppas att jag i slutändan vågar följa mina drömmar. Jag vet ju att jag alltid blir bäst på det jag tar mig an. Så självförtroendet är on point. Men det är min självkänsla som sätter käppar i hjulet. 

Nu är jag hos min kompis som flyttat in till området jag bodde i innan Stockholm 


Saknar bara min gamla lägenhet ännu mer när jag är på området. Men kommer bo i hyres ett litet tag sen är målet att köpa eget. 

Nu, tacokväll med mina älskade barndomsvänner. Som känner mig in och ut. Som accepterat att jag bara facetimar hela tiden eller sitter vid mobilen. 

Iranier som inte kan persiska 

Från årskurs 6 till 3:an i gymnasiet läste jag spanska. Tillslut kunde jag flytande spanska. Åkte alltid till spansktalande länder med tjejerna och bara babblade på. Idag kan jag ingen spanska. Allt har varit förgäves. Jag förstår när någon pratar men har själv glömt allt. Saken är den att jag verkligen inte haft någon nytta av att kunna språket. Aldrig kollat på alla de här spanska dramaseriserna, och alla spansktalande länder jag varit i har alltid behärskat engelska ändå. Jag borde istället lägga ner krut på ett språk jag verkligen skulle ha nytta av – persiska. Det är såååå många gånger i sååå många situationer där jag bara önskat att jag kunnat språket. Så tog tummen ur röven 


Det är dags. Under slutet av 2017, alla perser – hit me up. Jag har inte svårt för språk heller så jag tycker inte jag sätter för höga mål när jag säger att jag kommer kunna snacka flytande till årsskiftet. 

Säg till dem. 

Flätorna ger mig luft 

En kompis kom över och gav mig luft. Dvs färgade mitt hår och gjorde flätor. När man har såhär kort hår så räddar flätor livet. 

Ska man vara fin får man lida pin. Jag är så håröm att jag gråter. Jag sticker hellre hål i läpparna. 


Alla ba var ska du ens? Jag ba:selfie bara bror. Selfie. 

 En annan sak som är färdigläkt och ger mig luft:

Min sista dag här. Nu ska jag bara vara snygg och njuta av min cheesecake. Om ni kommer till Stockholm ÄT här: 

Stockholm cheesecake. Sjunde himlen. 

Försonas med sin ensamhet

Både jag och min kompis börjar få seperationsångest deluxe från området. Vi har haft så fina dagar här i solen. Just nu är allt perfekt. Jobbet, området, vännerna, jag hittar överallt med bilen och börjar få kärlek för Stockholm. Även hittat mina smultronställen. Och slutat sakna min familj så jag känner sinnesro i min själ. Jag vill typ inte härifrån, men måste bli färdig med min utbildningen. Med den i ryggen kan jag stå stadigt var jag än i världen vänder mig. Sen trivs jag nog här så mycket nu bara för solen. Helt annan känsla. 


Trodde aldrig jag skulle bli ledsen över att lämna Stockholm med tanke på  hur mycket jag saknade Skåne. Allt handlar bara om en vana, och jag kommer snabbt bli van vid Lund. Inshallah. Sen har jag ständigt folk över nu. Kanske därför jag inbillar mig att jag trivs. Japp. Det i kombination med solen gör att jag tror jag lever high life.

 I grund och botten är det väldigt ensamt på grund familjen. Trots den nya gemenskapen med alla nya vänner, grannarna, kollegorna. Men min största upptäckt under de senaste veckorna när det gäller ensamhet är  hur ensama vi är ändå. Oavsett omständigheter. Vi föds ensama och dör ensama. Det går inte att bli ett med någon. Det går inte att lita på någon. Så att förlika sig med sin ensamhet är det bästa. Vi är kompisar nu, jag och min ensamhet. Men snart är vi bästa vänner. 

Balkonghäng 

Försöker maxa balkonghäng innan jobb. Vi har tagit ut madrassen i balkongen och hänger här. Men märkte imorse att det började snöa? Men det är ändå här jag vill hänga. Röker mitt sista ciggpaket sen ska jag sluta. En månad av rökning, ett paket om dagen. Enough is enough. Jag är ingen rökare och kommer aldrig bli en.

 

På fredag bilar jag och Andrea ner till Lund. Jag som är så trött på att köra bil ser inte framemot det. Men blir lättare med sällskap.